Köpa bläckpatron

Jag har nyss varit på Clas Ohlson och köpt bläck. Hittade inte det jag skulle ha så jag var tvungen att fråga. Jag tänkte göra det så enkelt som möjligt och bara säga "Jag hittar inte den här" och hålla upp min gamla patron jag hade med mig för att kunna jämföra. Och bara de fem små orden vållade mycken ansträngning. Jag har märkt att när jag väl har börjat en mening i en hyfsat svårt situation så finns det ingen chans att jag kan stanna upp och ta ett riktigt andetag mitt i när jag behöver. I stället börjar jag andas in hetsigt, nästan hyperventilerar samt håller andan. Dessutom försvinner vissa bokstäver i orden för att det blir såna kraftiga avbrott.
Så den meningen lät ungefär såhär.
.... .... J j jjjjag hi(hhh)ar in(hhh)e den (hhh) här.
(hhh)= hetsandas, håller andan

Vissa tycker då att "huvudsaken är ju att du till slut fick det du ville" och det är ju välmenat, och så klart är det inte så lätt för dem att veta vad man ska säga. Men jag kan verkligen inte tycka det, för det leder till så mycket tråkiga saker.
1. Jag känner mig mer spänd och mår sämre än jag gjorde innan jag pratade
2. Lyssnaren har svårt att uppfatta vad jag säger och måste ställa en massa följdfrågor
3. Jag hör på mig själv att jag låter väldigt spänd, stressad och nästan irriterad när jag pratar, och det kan ju leda till missförstånd om mig som person

Det här är tyvärr mitt normala sätt att prata och det känns så tråkigt att man inte kan säga saker på det sätt man vill och som visar ens personlighet.

Stamningen på jobbet

Har jobbat i helgen, Ikearestaurangen. Där blir det ju en hel del pratande och det är väldigt jobbigt eftersom jag alltid är så stressad där. Jag tycker det är så störigt när folk frågar saker utan att lyssna på svaret. Ett exempel från idag:
Kund - Vad är det här för mat?
Jag - Eh, eh (Försöker att ladda upp för att kunna få fram "kåldolmar")
Kund - Jaha, biff.
Jag - Eh, eh (Försöker ladda upp för att förklara att det inte alls är biff)
Kund- (Tar fram pengar och betalar utan att bry sig om att lyssna på mig)
Jag (Ger upp)

Stammar gör man i stressade och nervösa sammanhang. folk som slutar inta komjölk brukar sluta stamma.

Haha, vilka dumma människor det finns. Tog dock bara det här "citatet" från nåt forum, så vet inte hur seriös personen i fråga var. Men kunde inte låta bli att kopiera.

Jag mår verkligen dåligt av min stamning nu. Får blockeringar i princip på vartenda ord (förutom i samtal med de allra närmaste). Blockeringarna gör att jag får panik och använder alla tänkbara knep för att komma ur dem. Jag stampar med foten, rycker med kroppen och andas hetsigt. Pressar hårt på orden tills jag får helt slut på luft, håller andan, blundar, spänner hela kroppen, blåser upp kinderna på t.ex. b-ljud; allt för att tvinga fram orden som inte verkar vilja komma av sig självt. Varför gör jag såhär mot mig själv? Har även svårt att ”hålla ihop” ord och meningar, och det gör att talet blir upphackat och osammanhängande. Och så har folk mage att undra hur jag kan tycka att stamningen är ett så stort problem! Oroar mig för stamningen och de tricks de för med sig kanske 90% av all min vakna tid. Tricks som jag skäms jättemycket för, men verkligen inte kan kontrollera.
Har tappat lusten att tala och att umgås med folk. Känner att jag har utvecklat någon form av social fobi, inte minst ger den sig till känna när jag nu har börjat en ny utbildning. Blir alldeles illamående och gråtfärdig bara av att sitta i klassrummet med 30 pers och vara rädd att KANSKE behöva prata. Eller det är inte rädsla, det är panik!